Snabb infoSmeknamn: Wilmer, Råttan
Ras: Hermelin med rexanlag Kön: Hane Färg: Blå/gul japantecknad Född: 1 Maj 2008 Vikt: Ca. 1 kg Kullar: Kull 1 U: Nova, svart hermelin RB Kull 2 U:Bella VBÖ löwen Kull 3 U: Uni - brunsiames hermelinrex |
Klassning SKHRFRak: Medelsvår ny
Krok: Medelsvår ny Höjd: Ej startad Längd: Ej startad (150 cm på träning) Meriter: Han är söt. |
Om Wilmer
Wilmer är Elins lilla ögonsten.
Hans första tid i livet var inte lätt men han hade tur som kom till oss. Han satt i en lada i ett år och fick aldrig smaka gräs, för han var utställningskanin. Jag tog hem honom av en ren slump. Han var rädd i början men det gick över lite efter ett tag. Nu idag är han, nästan, som vilken kanin som helst. Lite problem har vi kvar att reda ut. Men Elins mål med honom är att han ska våga lägga sig ner och sträcka ut ordentligt utomhus/när folk ser på.
Wilmer var ett rent spontanköp som jag otroligt nog fick igenom för mina föräldrar. Jag var sugen på en dvärghare, eller åtminstonde en liten kanin. När jag hittade Wilmer på internet av en slump smälte jag totalt - den kaninen skulle jag ha! Lite panik fick jag dock när jag insåg att han fanns ända nere i Kalmar, men någon såg till att en kaninuppfödare från Stockholm kunde hämta upp honom åt mig därifrån. Så tillslut, en varm junidag fick jag hem honom. Jag hämtade honom på en parkering i Upplands Väsby och tog honom på tåget hem. Redan där märkte jag att han var ovanligt rädd ut av sig..
När jag träffade Elin var det hon som tog över honom och började hantera honom så mycket som han verkligen behövde. Sedan dess har han varit hennes lilla kanin och jag måste säga att hon har gjort ett otroligt bra jobb med honom. Idag är han precis lika sällskaplig och personlig som alla våra andra kaniner som bor på gården.
Wilmer är den enda kaninen på gården som har stamtavla och ställdes hos sin uppfödare som bäst på 93,5 poäng. Redan andra dagen jag hade honom slet han av sig sin fotring och någon månad senare blev han av med en klo, så det blir ingen mer utställning för denna pojke. Bara hoppning!
Hans första tid i livet var inte lätt men han hade tur som kom till oss. Han satt i en lada i ett år och fick aldrig smaka gräs, för han var utställningskanin. Jag tog hem honom av en ren slump. Han var rädd i början men det gick över lite efter ett tag. Nu idag är han, nästan, som vilken kanin som helst. Lite problem har vi kvar att reda ut. Men Elins mål med honom är att han ska våga lägga sig ner och sträcka ut ordentligt utomhus/när folk ser på.
Wilmer var ett rent spontanköp som jag otroligt nog fick igenom för mina föräldrar. Jag var sugen på en dvärghare, eller åtminstonde en liten kanin. När jag hittade Wilmer på internet av en slump smälte jag totalt - den kaninen skulle jag ha! Lite panik fick jag dock när jag insåg att han fanns ända nere i Kalmar, men någon såg till att en kaninuppfödare från Stockholm kunde hämta upp honom åt mig därifrån. Så tillslut, en varm junidag fick jag hem honom. Jag hämtade honom på en parkering i Upplands Väsby och tog honom på tåget hem. Redan där märkte jag att han var ovanligt rädd ut av sig..
När jag träffade Elin var det hon som tog över honom och började hantera honom så mycket som han verkligen behövde. Sedan dess har han varit hennes lilla kanin och jag måste säga att hon har gjort ett otroligt bra jobb med honom. Idag är han precis lika sällskaplig och personlig som alla våra andra kaniner som bor på gården.
Wilmer är den enda kaninen på gården som har stamtavla och ställdes hos sin uppfödare som bäst på 93,5 poäng. Redan andra dagen jag hade honom slet han av sig sin fotring och någon månad senare blev han av med en klo, så det blir ingen mer utställning för denna pojke. Bara hoppning!
Som hoppare
Wilmer är den lilla kaninen med det stora hjärtat, detta märks verkligen inom hoppningen då han charmar både vuxna som barn. Han är nästan alltid den minsta kaninen på tävlingar, vilket tyvärr märks av då han inte har den riktiga farten som de andra, större kaninerna har. Detta gör honom absolut inte till en sämre hoppkanin, men det händer ofta att han missar den där pinnen med några sekunder eftersom han inte rusar igenom banan..
Jag började hoppa in honom och vi tävlade med goda resultat. Sedan tog vi en lång paus, när Wilmer var tillbaka på banorna igen hade han en ny förare - Elin. Jag skulle väl inte riktigt kunna säga att han var den bästa kaninen för henne att börja hoppa med, han är absolut ingen nybörjarkanin. Men man ser bara på det senaste året hur mycket dem har utvecklats tillsammans - de är verkligen ett team utan dess like!
Jag började hoppa in honom och vi tävlade med goda resultat. Sedan tog vi en lång paus, när Wilmer var tillbaka på banorna igen hade han en ny förare - Elin. Jag skulle väl inte riktigt kunna säga att han var den bästa kaninen för henne att börja hoppa med, han är absolut ingen nybörjarkanin. Men man ser bara på det senaste året hur mycket dem har utvecklats tillsammans - de är verkligen ett team utan dess like!
Bilder och filmer på Wilmer
|
|