Snabb infoSmeknamn: Höna, Pyret
Ras: Dvärgvädurskorsning Kön: Hona Färg: blå/gul japanbrokad Född: 22 November 2005? |
Klassning SKHRFRak: Lätt, 2 pinnar (tävlar nu mera bara mini)
Krok: Medelsvår, 1 pinne (tävlar nu mera bara mini) Höjd: Ej elit Längd: Ej Elit Meriter: Pinne på medeldebuten, min första "hoppkanin" |
Om Höna
Höna har gett mig så mycket och är nog den kanin som betytt mest för mig genom åren. Jag skulle säga att vi har ett starkt band till varandra och den tillit som krävs för att bli ett bra ekipage. Något som är roligt är att vi är ganska lika, trots att vi är helt olika varelser. Båda vi är otroligt envisa, vilket ibland kan leda till en del diskussioner och att vi inte blir överrens om saker är vanligt. Som tur är har hon förstått att jag är flockledaren så hon brukar oftast ge sig först.
Hon är gudasnäll och gör i princip allt man ber henne om. Hon älskar barn och andra djur och söker gärna kontakt med främlingar, vilket leder till att hon brukar charma de flesta hon träffar på.
Denna lilla dam har varit med sen gården startades och bodde under sina två första år på Östermalm. Detta kan man tycka märkas en del på henne, då hon uppför sig ordentligt och är en aningen fisförnäm av sig. Hon har lärt många av mina andra kaniner en del vett och etikett om saker och ting som rör livet till.
Det finns så många minnen med denna tjej, ett av de bästa jag har är när vi bodde på landet och vi en varm sommardag gick ner till en sandstrand. Helt plötsligt går hon ner till vattenbrynet och simmar smidigt utåt! Jag blev otroligt paff och hade ingen aning om att kaniner kunde simma, det här blev en syn man aldrig glömmer. Hon älskar alltså att simma, om det är på hennes villkor och hon är på humör för det.
Hon är gudasnäll och gör i princip allt man ber henne om. Hon älskar barn och andra djur och söker gärna kontakt med främlingar, vilket leder till att hon brukar charma de flesta hon träffar på.
Denna lilla dam har varit med sen gården startades och bodde under sina två första år på Östermalm. Detta kan man tycka märkas en del på henne, då hon uppför sig ordentligt och är en aningen fisförnäm av sig. Hon har lärt många av mina andra kaniner en del vett och etikett om saker och ting som rör livet till.
Det finns så många minnen med denna tjej, ett av de bästa jag har är när vi bodde på landet och vi en varm sommardag gick ner till en sandstrand. Helt plötsligt går hon ner till vattenbrynet och simmar smidigt utåt! Jag blev otroligt paff och hade ingen aning om att kaniner kunde simma, det här blev en syn man aldrig glömmer. Hon älskar alltså att simma, om det är på hennes villkor och hon är på humör för det.
Som hoppare
Höna var då som sagt min första riktiga "hoppkanin", hon var även den som fick mig att komma i kontakt med kaninhoppningen. Hon har, enda sedan hon var liten, haft otroligt lätt för att lära sig saker och har alltid varit i bra form. Detta är bra kombinationer för att en kanin ska kunna hoppa, vilket hon verkligen har visat på. Innan vi började tävla officiellt inom SKHRF, tränade vi mycket hoppning på t.ex. Eolshälls 4H gård en bit ifrån oss. Där gjorde hon både ledare som publik imponerade när hon utan några svårigheter seglade högt över en maxad bana, dvs elithöjd. Så visst har denna dam kapacitet. Det tog inte lång tid innan hon började plocka pinne efter pinne tillsammans med mig, dock gjorde jag det dumma misstaget att sluta när hon var som bäst. Hon var då redan 3 år, när vi kom tillbaka hade hon hunnit fylla 5 och var inte längre i den tävlingsform hon en gång var.
Hon lyckades även drabbas av en liten knöl som sitter vid örat för något år sedan, vilket påverkar hennes balanssinne. Detta är inget hon lider av och hon kan fortfarande hoppa. Dock vågar jag inte låta henne hoppa högre än mini/lätt eftersom jag inte vill att det händer någon olycka om hon skulle tappa balansen en aning. Det är så synd, för varje gång vi hoppar mini-höjd, är hon ändå så högt över att det närmar sig medel-höjd på hoppen..
Hon lyckades även drabbas av en liten knöl som sitter vid örat för något år sedan, vilket påverkar hennes balanssinne. Detta är inget hon lider av och hon kan fortfarande hoppa. Dock vågar jag inte låta henne hoppa högre än mini/lätt eftersom jag inte vill att det händer någon olycka om hon skulle tappa balansen en aning. Det är så synd, för varje gång vi hoppar mini-höjd, är hon ändå så högt över att det närmar sig medel-höjd på hoppen..
Bilder och filmer på Höna
|